Diabetesmaraton
Idag har blodsockerkurvan visserligen legat relativt bra ungefär halva dagen, men på kvällen har jag gått från 10 supersnabbt ner till 3.5, sedan upp till 14 och sedan på väg ner igen och sedan upp igen och nu än en gång på väg ner. Det tar på kroppen och jag känner redan nu när blodsockret inte är särskilt lågt att jag får känningssyndrom, skakig, ofokuserad och allmänt konstig. Tur att man har libren som hjälper till.
Tröttsam dag och det är inte bara fysiskt utan även psykiskt eftersom det tar så himla mycket ork på allting. Man planerar, gör fel och försöker pussla ihop rätt men hur man än gör blir det liksom fel. Förkylningen i kroppen gör det förmodligen inte bättre. Just nu känner jag bara för att sova, strunta i diabetesen och bara leva normalt. Får hoppas att morgondagen blir bättre!

Anledningen till att jag börjat skriva mer om min diabetes är för att jag är så fruktansvärt trött av att ständigt gömma undan den och skämmas för den. Det här är mitt liv och vissa dagar är svårare än andra, men jag kan inte låtsas att det går som en dröm när detta pussel är min ständiga vardag.
Kommentarer
Trackback