Måndagspiggheten som inte riktigt infann sig idag
Den där kissen alltså, får mitt hjärta att smälta ibland. Tasse, fortfarande lika liten som en kattunge, trots sina tre år.
Förövrigt sitter jag på stadsbiblioteket och pluggar. Försöker få ner mina formuleringar, men det far mycket andra tankar genom huvudet och jag har lite svårt att koncentrera mig. Hade min sista lektion för den här VFU-perioden också och jag fixade det trots min hesa stämma som infunnit sig efter en smått galen helg. Josso och jag var först i fredags i Falköping och såg bland annat Brolle och såklart bästa Top Cats. Sedan var det utgång, med lite sömn och mycket flum som vanligt. Sen har jag tränat två gånger i helgen också, först simmade jag på fredagen med Matilda och sen var jag morronpigg på lördagen och åkte till gymmet!
Stämpel man fick, antar att plantis har något med folkparken att göra, som vi förövrigt snurrade runt för att leta efter, tjejerna med koll som vanligt!
Fast nu är vardagen tillbaka och det är bara att bita tag i allt plugg och göra det bästa man kan. Kommer nog inte vara några problem med just detta jag gör nu men gäller att hålla sig vaken också!
Skriver för det som jag inte vet riktigt om
Det går inte så bra att vara lugn och försöka koncentrera sig när mitt inre på något sätt börjar leva sitt eget liv. Antagligen allt för lite sömn, för många leenden och för bra minnen just nu. Men jag tänker låta den här vågen bära mig lite och se vart det leder.
Visst är det det fina i livet, att man inte vet var det tar vägen? Det kan lika gärna sluta i gråa vardagar och en hård och kall tillvaro som i sprudlande färger och moln av glädje. Visserligen är det i slutändan blandat och vi går från det ena till det andra. Från gränsland till nästa gränsland. Men vi lever och det är det viktigaste. Bara se till att andas så ska den här världen bli ganska bra ändå.
