Müde
Hittade en bild på datorn som jag alltid skrattar åt varje gång jag ser den. Det roliga är att jag tycks lyckas med dessa "charmiga" kattbilder ett antal gånger..
Ja jag vet. Skräll att jag lägger upp ett inlägg med bara kattbilder. På gamla bilder av katter dessutom. Men take it or leave it ;)
Ute i trädgården
Efter mycket plugg lade jag mig ner i sängen vid fyratiden och höll nog på att somna när jag insåg att det fortfarande var ljust och att jag faktiskt kunde ta kameran och kila ut.
Hittade snödropparna ute i den kyliga februariluften.
Racer hittade mig istället och hoppade förnöjsamt upp i knät och borrade in sig under jackan.
Kallt var det och det var skönt att komma in och värma händerna och kroppen. Trots nollgradigt kändes det betydligt kyligare.
Veckans "äventyrligheter"
Så här mysigt hade jag gjort iordning för mig när jag kom hem från sjukhuset i fredags. Var glad över att vara hemma och ha blodsockret under någorlunda kontroll efter vinterkräksjuka. Anledningen till att jag åkte in var för att jag varit låg hela dagen och hur mycket mat och socker jag än proppade i mig höjdes inte blodsockret alls. Istället sjönk jag och började bli illamående. Mina föräldrar skjutsade in mig snabbt och tur var väl det för på väg in spydde jag och sjönk ytterligare. Väl inne på sjukhuset fick jag dropp och blodsockret stabiliserade sig. Blev dock kvar två nätter, första natten fick jag tjöta mig till eftersom jag inte hade koll på blodsockret och andra dagen ville de ha mig kvar eftersom jag varken fick iordning på värdena eller behöll någon mat. Men så på fredagen blev jag hämtad, men blev inte mycket serietittande eftersom jag snart fick åka in igen..
Blodsockret sjönk snabbt och jag fick inte upp det trots en massa mat och eftersom jag aldrig haft sån här jobbig magsjuka innan var jag livrädd för att bli låg som på onsdagen och det var att åka in till sjukhuset igen. Efter tre nätter där och sedan 3 dagar i följd som jag har varit skyhög (utan ketoner) så sitter jag nu hemma med normala värden och är helt frisk. Har dock varit fem jobbiga dagar, även de dagarna jag inte hade någon magsjuka kvar. Kroppen har varit oerhört insulinkänslig och att få ner värdena utan att göra de superlåga var svårt och jag vågade inte riktigt försöka förrän idag. Är ett äventyr det där med att få ordning på allt och inte alltid ett särskilt roligt sådant. Nu är jag i alla fall lite mer erfaren på min diabetes och vet nog förhoppningsvis hur jag ska göra nästa gång.
Testredigering
Installerade precis ett fotoredigeringsprogram och tänkte att jag skulle prova lite först innan jag ger mig in på de senast tagna fotografierna. Så här blev resultatet! Lite snabbredigering så här en måndag satt ju inte helt fel. 
Efterbild.
Förebild.
Visste inte riktigt hur resultatet skulle bli, men är helt nöjd! Nu gäller det att prova sig fram vidare, kanske bege sig in på "expert" redigering istället för "grundlig". Nu har jag lite att pyssla med ikväll, för nu ska jag bege mig ut igen!
Årets första
Idag bjöds det på semlor hemma. Medan jag satt med min inlämning som ska vara inne imorgon hade mamma gjort semlor och jag tackade inte nej. Bland det bästa med februari är dessa ljuvliga bakelser med mandelmassablandning innuti och en massa grädde. Dock blir man allt för mätt för snabbt, men om någon dag kommer nog en till kunna slinka ner!
Mamma kan baka hon, mums!
Att vara 20 år och ha diabetes
Nej, det är inte lätt. Det har aldrig varit lätt och det kommer aldrig vara det. Diabetes innebär ett ständigt pussel och jag har nog blivit expert på att inte visa det. I huvudet ligger alltid tanken på hur diabetesen är just nu. Är det för högt så jag behöver korrigera med pennan? Eller är jag kanske påväg ner? Om jag är det, har jag då något att äta och hur lång tid tar det innan jag får i mig någon ordentlig mat. Tankarna är där hela tiden, oavsett vad jag gör. När jag vaknar mitt på natten är den första tanken "Nu är blodsockret åt helvete!" För det mesta är det helt normala värden, men jag kan inte heller sticka under stol alla de gånger jag vaknat på så låga blodsockervärden att hela världen snurrar.
Det är ett evigt planerande som ibland pågår utan att jag riktigt reflekterar över det. Jag har haft diabetes i snart sju och ett halvt år och jag lär mig ständigt något nytt om hur min kropp fungerar i olika situationer. Jag har haft perioder då jag slarvat med pennan och inte velat visa för någon att jag har diabetes. Jag har skämts för den och gör det ibland fortfarande. Jag minns när jag hade haft diabetes i ett år ungefär och jag läste en artikel där någon skrev att man skulle bli vän med sin diabetes. Jag minns det så tydligt eftersom jag blev så arg. Man kommer aldrig kunna bli vän med diabetesen enligt mig. Du får lära dig att tämja monstret. Helst vill du bara strunta i den och säga åt den att dra så långt bort den kan, men den försvinner aldrig. Det enda sättet att få en duglig vardag är att ge den uppmärksamhet, klappa den och vårda den ömt, hur mycket du än avskyr den. Men vän, nej det kommer vi aldrig bli. Jag tänker göra mitt bästa för att ta hand om den, inte för att jag gillar den, utan för att jag måste för att må bra själv.
Jag har aldrig skyllt undan på min diabetes eller använt det som en orsak mer än när det verkligen är befogat. Ibland när folk frågar varför man är trött eller allmänt borta orkar man inte riktigt förklara. Man knaprar sina dextrosol, tar sina sprutor och lever på. Ibland orkar man inte förklara allt och för det mesta vill man bara glömma den även om det är omöjligt.
Blodsockret ligger nu på 7.1 mmol/liter med pil neråt. Blir väl lite mer mat ikväll då. Finns tusen mer saker att säga om detta, skulle jag skriva ner allt jag lärt mig hade jag utan tvekan kunnat skriva en bok. En fördel med diabetesen är att jag har lärt känna min kropp på ett helt annat sätt.
