Nej, det är inte lätt. Det har aldrig varit lätt och det kommer aldrig vara det. Diabetes innebär ett ständigt pussel och jag har nog blivit expert på att inte visa det. I huvudet ligger alltid tanken på hur diabetesen är just nu. Är det för högt så jag behöver korrigera med pennan? Eller är jag kanske påväg ner? Om jag är det, har jag då något att äta och hur lång tid tar det innan jag får i mig någon ordentlig mat. Tankarna är där hela tiden, oavsett vad jag gör. När jag vaknar mitt på natten är den första tanken "Nu är blodsockret åt helvete!" För det mesta är det helt normala värden, men jag kan inte heller sticka under stol alla de gånger jag vaknat på så låga blodsockervärden att hela världen snurrar. 

 

Det är ett evigt planerande som ibland pågår utan att jag riktigt reflekterar över det. Jag har haft diabetes i snart sju och ett halvt år och jag lär mig ständigt något nytt om hur min kropp fungerar i olika situationer. Jag har haft perioder då jag slarvat med pennan och inte velat visa för någon att jag har diabetes. Jag har skämts för den och gör det ibland fortfarande. Jag minns när jag hade haft diabetes i ett år ungefär och jag läste en artikel där någon skrev att man skulle bli vän med sin diabetes. Jag minns det så tydligt eftersom jag blev så arg. Man kommer aldrig kunna bli vän med diabetesen enligt mig. Du får lära dig att tämja monstret. Helst vill du bara strunta i den och säga åt den att dra så långt bort den kan, men den försvinner aldrig. Det enda sättet att få en duglig vardag är att ge den uppmärksamhet, klappa den och vårda den ömt, hur mycket du än avskyr den. Men vän, nej det kommer vi aldrig bli. Jag tänker göra mitt bästa för att ta hand om den, inte för att jag gillar den, utan för att jag måste för att må bra själv. 

 

Jag har aldrig skyllt undan på min diabetes eller använt det som en orsak mer än när det verkligen är befogat. Ibland när folk frågar varför man är trött eller allmänt borta orkar man inte riktigt förklara. Man knaprar sina dextrosol, tar sina sprutor och lever på. Ibland orkar man inte förklara allt och för det mesta vill man bara glömma den även om det är omöjligt. 

 

Blodsockret ligger nu på 7.1 mmol/liter med pil neråt. Blir väl lite mer mat ikväll då. Finns tusen mer saker att säga om detta, skulle jag skriva ner allt jag lärt mig hade jag utan tvekan kunnat skriva en bok. En fördel med diabetesen är att jag har lärt känna min kropp på ett helt annat sätt.