För jag är fast, men ändå påväg
Det känns rätt i kroppen. Den där magkänslan som så många gånger sagt att det är åtahelvete fel säger nu något annat. Jag kanske kommer trivas, framtiden kanske är gjord för mig med.
Visst känns det att man är i någon sorts gränsålder. Den där åldern då man inte vet om man är tonåring eller vuxen. Man vet inte hur man blir sedd eller hur man känner sig. Är jag vuxen nu eller anses jag som den fär gymnasietjejen fortfarande utan erfarenhet. Det känns inte så, sedan studenten har det hänt något. Vet inte om jag är ensam om att känna det, men på något sätt är det som att man håller på att bli vuxen, på riktigt. Ibland kan det kännas konstigt, men just nu rätt. Inte så att jag kommer bli dödsseriös och bara hålla på med vuxna saker, men det känns att man inte längre är den man var för ett år sedan. Det känns mer än någonsin och det är spännande.
Vi kommer aldrig ifrån vårt förflutna, jag vill det inte heller, för det är min historia och det är där jag har funnit min styrka. Att vilja bli av med det vore som att vilja bli av med mig själv och de jag tycker allra bäst om. För trots allt är jag här och jag lever, med de jag tycker om vid min sida.
Nu kör vi sista!
Imorgon är det tenta i mikroekonomi plus att vi har två seminarium. Så ikväll bär det av till Karlstad för att stanna där tills på torsdag. Kan ju inte säga att det känns något vidare just nu, men det märker vi. Nu blir det några timmars sista plugg och sen får jag helt enkelt se om jag klarar frågorna på tentan.
Den här årstiden är verkligen inte min årstid. Längtar till sommar och höst. Våren får gärna komma den med först, men mars och april är för kalla och regniga för mig. Behöver värme.
Dags för mig att sluta tänka på värme och annat trevligt, tillbaka till sista plugget!
För lite tid och för mycket av allt
Alldeles för lite tid för att hinna med allt jag vill och sedan när man väl tänker att man ska göra något kreativt fastnar man vid facebook och kommer sedan på att man verkligen måste plugga. Har trots allt tenta om mindre än två veckor så jag känner lite halvt panik över att det är ekonomi och att jag inte alls fattar sådär jättemycket som jag antar att jag borde. yippiekayey (vet inte hur det där stavas, men det är i alla fall så jag brukar säga)
Var är du kissen? Känns tomt när en katt man haft i över sju år bara försvinner. Min lilla favoritkatt. Hoppas du lever och kommer hem snart. ♥
