Saknar min farmor. Varje dag. Åker förbi lägenheten ganska ofta och det gör ont i magen varje gång. Att någon annan bor i lägenheten som var mitt andra hem och där farmor var med sin glädje. Jag inser att ha fått ha henne i mitt liv i nästan tjugo år har varit bland det viktigaste jag varit med om. Hon har lärt mig så mycket och det känns att hon tittar på mig, skrattar lite på sitt egna sätt och antagligen skakar hon på huvudet åt min dumhet och envishet, fast jag tror hon vill att jag ska fortsätta, för att allt på något sätt löser sig tillslut. Vi pratade mycket om livet och vad det egentligen innebär, jag kommer aldrig förstå, men jag kommer kämpa på ändå. Det är trots allt det enda möjliga. Och Farmor, vart du än är nu så hoppas jag du har det bäst. Verkligen Bäst. En kram till dig från Elin. Vi möts igen.